Du handleder studenter under internmedicinplaceringen på termin 6. Det är studenternas första kliniska placering där de främst ska lära sig avdelningsarbete (hålla i rond, undersöka patienter, skriva journal och remisser, ringa konsulter osv.). Placeringen är 4 veckor lång och varje student ska under dessa veckor vara placerad på en och samma internmedicinska avdelning.

Varje student ska under placeringen få tillfälle till en medsittning där handledare och student går igenom bedömningsmallen mini-CEX. Studenterna ska även rapportera ett kliniskt fall enligt SBAR (Situation, Bakgrund, Aktuellt, Rekommendationer) till sina studentkollegor under seminarier.

Vid ett tillfälle noterar du att en av studenterna är något avvikande i kontakten. Vederbörande ställer upprepade frågor om saker som redan förklarats flera gånger, verkar inte lyssna uppmärksamt och frågar om det är “okej att ta med sig saker hem från sjukhuset som man kan behöva, t.ex. kryckor vore ju praktiskt att ha hemma”. Du förklarar att det givetvis inte är tillåtet att ta med sig saker hem. Du meddelar studentansvarig och under placeringens gång har denna särskild uppmärksamhet på denna student. Placeringsvecka 3 framkommer det att studenten inte riktigt tycker att du gett hen tillräckligt med utrymme och att hen inte fått ronda självständigt .

Din upplevelse är att studenten är ganska oengagerad, tar inga egna initiativ och verkar inte förstå riktigt vad som förväntas. Det studenten verkar mest intresserad av är att få gjort de obligatoriska momenten och få underskrifter, snarare än att lära sig kliniskt arbete. Under kursvecka 2 gjorde du en medsittningvid ett patientmöte. Du försökte få studenten att själv komma med förslag på vad hen kunde utveckla vidare men studenten tyckte att det gick bra och hade själv inga förslag.  Du gav då återkoppling på saker du observerat och tips om hur studenten kunde göra för att själv bli mer aktiv i det kliniska arbetet.

Kursvecka 4 gör en annan handledare en medisttning med stöd av mini-CEX-mallen och kontaktar därefter studentansvarig för att berätta att det inte fungerat särskilt bra. Studenten har tillfredsställande medicinska kunskaper och verkar kunna resonera sig fram till rätt diagnos, men när det kommer till anamnes och status finns stora brister. Studentansvarig kontaktar er båda för att diskutera om studenten behöver mer stöd för att utveckla ett basalt professionellt förhållningssätt.  Bland annat uppfattar ni alla tre att studenten har svårt att få kontakt med patienten, visa medkänsla, lyssna på patientens behov och ställa frågor och notera patientens svar på ett tillfredsställande sätt.   När patienten vid ett tillfälle blev mycket rädd och orolig över att hen inte fick veta hur det lät vid auskultationen av lungorna, uppfattade studenten inte detta, utan bad patienten att vara tyst för att kunna lyssna på hjärtat.

Det ni oroar er för mest är att studenten inte verkar ta till sig den återkoppling som hon under hela placeringen försökt ge. Studenten tycker att allt går bra, håller inte med om bedömningarna och förstår inte alls varför ni handledare “klagar”.

Att diskutera

• Bedömer ni att studenten visar sådana brister i basalt professionellt förhållningssätt att denna bör bli underkänd? Motivera i så fall varför.
• Hur skulle ni gå vidare i den här situationen?