Jag vill planera / Likarätt, inkludering och motverka diskriminering

Likarätt, inkludering och motverka diskriminering

Inkludering, delaktighet och lika rättigheter är viktiga faktorer för att en lärandemiljö ska uppfattas som gynnsam och positiv. Det gäller t ex upplevelser av bemötande av dig själv och andra (patienter, studenter, personal) och upplevelser av statusrelationer och maktförhållanden.

dansen-tilde

Illustration: Tinde Strand

Likarätt är ett brett begrepp som handlar om att kunna se, förstå och lära sig att alla människor är lika mycket värda, och har samma rättigheter.

I Region Skåne arrangeras sedan 2014 ”Stora likarättsdagarna” (initiativtagare Ola Björgell, Region Skåne). Detta är en tvärvetenskaplig kongress för anställda inom Region Skåne dit du kan anmäla dig om du vill lära dig mer och delta i diskussioner och samtal om likarätt och kulturell mångfald, diskriminering m.m.

Nedan hittar du olika resurser som berör jämställdhets-, likarätts- och inkluderingsfrågor.

Studenters upplevelser av diskriminering och rasism

Under år 2021 presenterades avhandling från Umeå universitet: Är det bara jag? Om sexism och rasism i läkarutbildningens vardag. Erfarenheter, förklaringar och strategier bland läkarstudenter. (Emelie Kristoffersson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin). Denna behandlar frågor som kommit upp i andra medier och som visar att diskriminering och orättvisor är frågor som behöver tas på stort allvar i vården Sverige idag. I ett inlägg av studenter från Lunds läkarprogram nedan ger de sin syn på detta.

Hebba Abdul Rahim, läkarstudent

I detta inlägg funderar vi på ett ämne som varit omdiskuterat de senaste åren, nämligen rasism och diskriminering av studenter som är ute på sina praktikplatser inom vården. Kanske har du varit en student i en sådan sits någon gång? Eller så har du kanske sett någon student som blir särbehandlad på sin praktikplats?

Det är mycket man kan träffa på ute på praktiken. Det finns de studenter som välkomnas med öppna famnar, men det finns även de studenter som blir bortglömda i en hörna och väntar på att de ska bli uppmärksammade. Tyvärr är det ett klimat som många studenter har fått uppleva och som de inte kunnat göra så mycket åt själva. Rasism och annan diskriminering påverkar i längden studenternas välmående och motivation till studierna. Många av dagens studenter har inte styrkan att kunna protestera och säga emot av olika anledningar.

Hur jobbar man mot en sådan miljö? Hur förhindrar man rasism och diskriminering? Erbjuds det stöd till studenter som fått uppleva rasism och diskriminering?

Nedan har vi samlat in ett flertal läkarstudenters upplevelser av rasism och diskriminering på sina praktikplatser inom vården. Dessutom finns en intervju med ordföranden för MUR, där de beskriver hur de tar studentperspektivet på allvar.

Intervju med MUR (Medicinska Utbildningsrådet) Lunds läkarprogram

Vem är du?

Johanna Sollenberg, läkarstudent på termin 9, samt ordförande för MUR (2020).

Vad gör MF (Medicinska föreningen) och MUR?

MF är för oss studenternas förening och ett sätt att skapa studiesociala sammanhang för studenter, men inom MF ryms också den utbildningsbevakande grenen MUR. Där har vi flera utbildningsråd som bevakar respektive program och det är då MURs uppgift att vara en mellanhand mellan fakultetens högre beslutande organ och studenternas röster.

Hur jobbar ni mot diskriminering?

Vi har ett väldigt bra trakasseri- och diskrimineringsprogram etablerat. Det är upp till kursledningen att påminna om att dokumentet finns och att hemsidan finns, och att det finns handlingsplaner i det fall att diskriminering eller trakasserier skulle uppstå. Det kan vara varierande hur bra kursledningen är på detta, men på de allra flesta Moodle-sidor ligger denna plan länkad. Vi har även en likabehandlingsplan som antogs 2013. Det är framför allt Medicinska fakultetens styrelse som har det övergripande ansvaret för likabehandlingsarbete i föreningen. Vi som utbildningsbevakande råd kan av intresse välja att driva sådana frågor men det är inget som vi förväntas göra. Sen säkerställer vi att de dokument och handlingsplaner som redan finns inte avvecklas utan kvarstår. Det har funnits ett jämställdhetsutskott under MF, och det är på väg att starta igen då det finns intresse från studenterna.

Är det vanligt att studenter upplever diskriminering enligt dig?

Det är inget jag tagit del av kontinuerligt varken som student eller ordförande, jag har dock själv varit utsatt en gång under mina kliniska terminer, men det är inget som hör till vanligheten. Sedan är det lite kursortsberoende hos oss, och hur det är på de prekliniska terminerna när man har mer teoretiskt kan vara olika, men det är inget som i min uppfattning dyker upp dagligen. Jag vill gärna tro att vi studenter har en väldigt accepterande kultur oss emellan, så jag hoppas inte att vi utsätter varandra för diskriminering och trakasserier, men jag kan inte tala för alla. Men det är klart, det är ju mycket unga studenter och folk kan ju ha olika fördomar som i sin tur kan föda tråkiga attityder. Men vi läser också en utbildning där man pratar mycket om hur man bemöter olika människor, och vi lär oss att vara fördomsfria. Men detta arbetet hade man säkert kunnat bli bättre på.

Vad hade fakulteten och handledarna kunnat tänka på eller jobba mer med för att undvika diskriminering eller trakasserier?

Jag tycker att det ska vara standardiserat att man på varje kursintroduktion nämner att likabehandlingsplanen finns och var den finns att hitta, och jag tycker också att det alltid på kursintroduktioner ska finnas en informationsslide om hur man går tillväga om man blir utsatt för någonting, med länkar till t.ex. MFs ärenderapportering. Det kan också vara viktigt att säga att det inte alltid är du som råkar ut för någonting, utan man kan känna att man behöver prata med någon även om det inte är du själv som direkt blivit utsatt. Sedan kan man ju önska att man på programmet mer generellt pratar om vad trakasserier och diskriminering är och att man definierar begrepp som trakasserier och diskriminering. Man kan ju baka in det i utbildningen, t.ex. genom att prata om ojämlik vård, som att exempelvis personer med fetma tenderar att få annan vård än normalviktiga, eller hur olika religiös bakgrund kan påverka vårdplanering. På detta sätt hade man kunnat skapa en utbildningsrelaterad medvetenhet kring detta.

Har hänt ganska många gånger att handledaren vänder sig till den manliga studenten och pratar till honom istället för oss båda. Känns som att manliga studenter ofta får göra mer saker praktiskt, typ om det ska tas en a-gas så säger handledaren bara att han ska ta den fast vi båda är där och båda ska lära oss samma saker. Känns som att man som tjej måste ta mer initiativ för att få göra saker. Det är väl inget jätteproblem egentligen, men det är ju ändå så att man reagerar på det. Känns som att tjejer måste vara så väldigt mycket mer pålästa och duktiga för att få samma respekt som killarna.

Exempel på upplevelse av diskriminering

Jag tycker att det kan finnas personer som är otrevliga osv men jag tycker det är viktigt att göra skillnad på när en individ liksom blir systematiskt hindrad i sina studier pga en diskrimineringsgrund och när någon fäller en oskön kommentar. Jag tycker att det finns lite könsdiskriminering på vissa placeringar när patienter inte vill ha med personer pga manligt kön t.ex. Det kan ju finnas omständigheter som gör att det blir förståeligt men det är ändå så att det påverkar den individens möjlighet att få likvärdig utbildning enbart pga kön.

Jag har varit med om att patienter kallat mig “jävla blatte” och ibland sett mig med viss skepsis pga att jag inte ser så svensk ut. Finns ju lite osköna personer där ute. Men jag skulle inte säga att det påverkat mina chanser på programmet och jag vet inte hur det skulle vara om jag var någon annan liksom.

Exempel på upplevelse av diskriminering
Är det bara jag? Om sexism och rasism i läkarutbildningens vardag. Erfarenheter, förklaringar och strategier bland läkarstudenter. Emelie Kristoffersson Doktorsavhandling Umeå Universitet.

Resurser för mångfaldsarbete ”Diversity reseources”:

https://dimah.co.uk/getting-started-resources/

Film för diskussion:

Getting On – Comedy on BBC Four – Language Help Line’

Om kulturell svimning:

https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2022/04/vgr-hojer-ersattning-i-arendet-om-kulturell-svimning/

Från Syrien till Norrbotten  – om diskriminering av utländska läkare

https://allmanmedicin.sfam.se/p/allmanmedicin/nr-1-2020/a/fran-syrien-till-norrbotten/1919/286791/12405063


De vill komma till rätta med sexism och stereotyper 


Varannan kvinnlig läkarstudent anser sig negativt särbehandlad


”Det är ju bara ett jobb” – En ny generation läkare hanterar karriär och arbetsideal. Saima Didedrichsen (2017) Doktorsavhandling Umeå Universitet


Pressures to ”measure up” in surgery: managing your image and managing your patient. En litteraturgenomgång som exemplifierar hur lärandekultur och det s.k ”hidden curriculum” påverkar lärande och beteenden i kirurgi-miljöer.


Diversity and inclusion in medical schools: the reality. Scientific American


The hidden curriculum of medical schools (The New York Times 2009): ”Even established clinicians can be re-inspired to adopt new humanistic skills, becoming better teachers and role models in the process. In the study, groups of established physician-teachers from five different academic medical centers met at least twice a month. During the meetings, the doctors either practiced skills designed to enhance compassion, or reflected on their own work through discussion and narrative writing.After 18 months, residents and medical students at each of the medical centers evaluated the physician-teachers, as well as a “control group” of faculty, on such matters as listening carefully and connecting with others, teaching communication and relationship-building skills, and inspiring the adoption of caring attitudes toward patients.At all five sites, those physician-teachers who participated in the program consistently outscored the controls”

Diversity Audit of Medical School Examination Question

Brahmaputra Marjadi, Neville Chiavaroli, Olanrewaju Sorinola, Veronica Milos Nymberg, Caroline Joyce, Carl Parsons & Anna Ryan (2023) Diversity Audit of Medical School Examination Questions, Teaching and Learning in Medicine,


Teaching diversity to medical undergraduates: Curriculum development, delivery and assessment. AMEE GUIDE No. 103

Mer om arbetsplatskultur och kulturell mångfald

Ser du inte bildspelet? Öppna det här: Cultural diversity in the workplace


”Huset” Spel om läkares lärandekultur 

Klagar vi för mycket på varandra?

Bild på månadens tema - Klagokultren

Lena Åström, VC-läkare och medarbetare MedCUL, Lunds universitet

I detta inlägg funderar vi över hur förståelsen för kollegors arbete förändrats, behovet av gränsdragningar oss emellan har ökat och hur tonen hårdnat på många håll. Vad är det uttryck för? Är det den egna ökade arbetsbördan, som gör att man till varje pris vill avslå en remiss och skydda sig själv? Är det klimatet på kliniken, som gör att man hittar en gemenskap i att skratta åt eller högljutt i fikarummet håna en kollega, som kan mindre än man själv om något man själv uppfattar som basalt? Är det klinikens hårda budgettryck uppifrån som får vårdpersonal att skicka patienter som Svarte-Petter mellan sig?

Fundera hur det ser ut i er egen vardag och diskutera gärna detta på era kliniker. Studenter och ny personal lär sig snabbt jargongen och normaliserar ett beteende, som från början kanske upplevdes som fel.

”Ett toxiskt invant mönster”

En AT-läkares funderingar och en minnesvärd rollmodell

”Vården är uppbyggd kring sektionalisering. Varje sjukhus utgör sin sektion. På sjukhusen utgör varje specialisering sin sektion. Inom varje specialisering utgör varje yrkeskategori sin egen sektion. Och utanför sjukhusen utgör primärvården sin sektion. Jag upplever att vi inom vården har ett patologiskt behov av att klaga och gnälla på andra sektioner. Akutläkarna klagar på primärvårdsläkarens pinsamma remiss. Avdelningsläkaren klagar på akutläkarens knapphändiga inskrivningsanteckning. Internmedicinaren gnäller över psykiatrins ovilja att vårda patient med ”uppenbar primär psykiatrisk problematik”. Vidare muttrar läkaren på sjuksköterskan som inte hunnit ge antibiotika medan sjuksköterskan gnäller över läkaren som inte har förståelse för hur mycket de arbetar medan hen själv bara sitter framför datorn och dricker kaffe.

Detta är så vanligt förekommande att jag under utbildningen och tidig yrkeskarriär inkorporerat det i min yrkesroll, tagit det för självklart och reflekterade inte längre över att det gjordes. Inte heller reflekterade jag över hur det påverkade mig i min yrkesroll.

Kl 08.30 några månader in på mitt första vik på internmedicin satt jag på läkarexpeditionen, sörplade kaffe och läste på om avdelnings nya patienter. Jag började smått göra mig lustig på inläggande läkares bekostnad och ifrågasätta inläggningsindikation. Jag väntade mig ett sedvanligt tyst medhåll, men min eminente överläkare för dagen sade: ”Bli inte en sån läkare xx.” Sen synliggjorde hon ovanstående struktur för mig och yrkade istället för en förståelse för varje sektions svårigheter. Sen frågade hon ”Du är själv på akuten xx. Hur tror du att rådande klagokultur påverkar ditt sätt att arbeta?” Jag hade inte reflekterat över detta, men när jag under nästa pass på akuten gjorde det insåg jag att farhågan att okänd avdelningsläkare skulle göra sig lustig på min bekostnad påverkade min upplevelse av arbetet otroligt negativt.

Detta är på många sätt en av de viktigaste lärdomarna och positiva influenserna på min läkarroll jag fått under min juniora läkar-karriär. Den synliggjorde ett toxiskt invant mönster, som omedvetet påverkade mig negativt och gjorde mig osäker i min läkarroll på omotiverade grunder. Sedan dess har jag aktivt försökt bita mig i tungan när klagodjäveln är nära. Jag tror det leder till ett generellt bättre arbetsklimat och har gjort mig mycket tryggare i min yrkesroll.

Min överläkare var för mig en exemplarisk roll-modell när det kommer till professionalism och att utveckla min läkarroll i en positiv riktning.” (Text av AT-läkare och kursdeltagare i kurs i klinisk handledning av läkarstudenter på MedCUL, Lunds universitet)

Jag vill planera / Likarätt, inkludering och motverka diskriminering

Likarätt, inkludering och motverka diskriminering

Inkludering, delaktighet och lika rättigheter är viktiga faktorer för att en lärandemiljö ska uppfattas som gynnsam och positiv. Det gäller t ex upplevelser av bemötande av dig själv och andra (patienter, studenter, personal) och upplevelser av statusrelationer och maktförhållanden.

dansen-tilde

Illustration: Tinde Strand

Likarätt är ett brett begrepp som handlar om att kunna se, förstå och lära sig att alla människor är lika mycket värda, och har samma rättigheter.

I Region Skåne arrangeras sedan 2014 ”Stora likarättsdagarna” (initiativtagare Ola Björgell, Region Skåne). Detta är en tvärvetenskaplig kongress för anställda inom Region Skåne dit du kan anmäla dig om du vill lära dig mer och delta i diskussioner och samtal om likarätt och kulturell mångfald, diskriminering m.m.

Nedan hittar du olika resurser som berör jämställdhets-, likarätts- och inkluderingsfrågor.

Studenters upplevelser av diskriminering och rasism

Under år 2021 presenterades avhandling från Umeå universitet: Är det bara jag? Om sexism och rasism i läkarutbildningens vardag. Erfarenheter, förklaringar och strategier bland läkarstudenter. (Emelie Kristoffersson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin). Denna behandlar frågor som kommit upp i andra medier och som visar att diskriminering och orättvisor är frågor som behöver tas på stort allvar i vården Sverige idag. I ett inlägg av studenter från Lunds läkarprogram nedan ger de sin syn på detta.

Hebba Abdul Rahim, läkarstudent

I detta inlägg funderar vi på ett ämne som varit omdiskuterat de senaste åren, nämligen rasism och diskriminering av studenter som är ute på sina praktikplatser inom vården. Kanske har du varit en student i en sådan sits någon gång? Eller så har du kanske sett någon student som blir särbehandlad på sin praktikplats?

Det är mycket man kan träffa på ute på praktiken. Det finns de studenter som välkomnas med öppna famnar, men det finns även de studenter som blir bortglömda i en hörna och väntar på att de ska bli uppmärksammade. Tyvärr är det ett klimat som många studenter har fått uppleva och som de inte kunnat göra så mycket åt själva. Rasism och annan diskriminering påverkar i längden studenternas välmående och motivation till studierna. Många av dagens studenter har inte styrkan att kunna protestera och säga emot av olika anledningar.

Hur jobbar man mot en sådan miljö? Hur förhindrar man rasism och diskriminering? Erbjuds det stöd till studenter som fått uppleva rasism och diskriminering?

Nedan har vi samlat in ett flertal läkarstudenters upplevelser av rasism och diskriminering på sina praktikplatser inom vården. Dessutom finns en intervju med ordföranden för MUR, där de beskriver hur de tar studentperspektivet på allvar.

Intervju med MUR (Medicinska Utbildningsrådet) Lunds läkarprogram

Vem är du?

Johanna Sollenberg, läkarstudent på termin 9, samt ordförande för MUR (2020).

Vad gör MF (Medicinska föreningen) och MUR?

MF är för oss studenternas förening och ett sätt att skapa studiesociala sammanhang för studenter, men inom MF ryms också den utbildningsbevakande grenen MUR. Där har vi flera utbildningsråd som bevakar respektive program och det är då MURs uppgift att vara en mellanhand mellan fakultetens högre beslutande organ och studenternas röster.

Hur jobbar ni mot diskriminering?

Vi har ett väldigt bra trakasseri- och diskrimineringsprogram etablerat. Det är upp till kursledningen att påminna om att dokumentet finns och att hemsidan finns, och att det finns handlingsplaner i det fall att diskriminering eller trakasserier skulle uppstå. Det kan vara varierande hur bra kursledningen är på detta, men på de allra flesta Moodle-sidor ligger denna plan länkad. Vi har även en likabehandlingsplan som antogs 2013. Det är framför allt Medicinska fakultetens styrelse som har det övergripande ansvaret för likabehandlingsarbete i föreningen. Vi som utbildningsbevakande råd kan av intresse välja att driva sådana frågor men det är inget som vi förväntas göra. Sen säkerställer vi att de dokument och handlingsplaner som redan finns inte avvecklas utan kvarstår. Det har funnits ett jämställdhetsutskott under MF, och det är på väg att starta igen då det finns intresse från studenterna.

Är det vanligt att studenter upplever diskriminering enligt dig?

Det är inget jag tagit del av kontinuerligt varken som student eller ordförande, jag har dock själv varit utsatt en gång under mina kliniska terminer, men det är inget som hör till vanligheten. Sedan är det lite kursortsberoende hos oss, och hur det är på de prekliniska terminerna när man har mer teoretiskt kan vara olika, men det är inget som i min uppfattning dyker upp dagligen. Jag vill gärna tro att vi studenter har en väldigt accepterande kultur oss emellan, så jag hoppas inte att vi utsätter varandra för diskriminering och trakasserier, men jag kan inte tala för alla. Men det är klart, det är ju mycket unga studenter och folk kan ju ha olika fördomar som i sin tur kan föda tråkiga attityder. Men vi läser också en utbildning där man pratar mycket om hur man bemöter olika människor, och vi lär oss att vara fördomsfria. Men detta arbetet hade man säkert kunnat bli bättre på.

Vad hade fakulteten och handledarna kunnat tänka på eller jobba mer med för att undvika diskriminering eller trakasserier?

Jag tycker att det ska vara standardiserat att man på varje kursintroduktion nämner att likabehandlingsplanen finns och var den finns att hitta, och jag tycker också att det alltid på kursintroduktioner ska finnas en informationsslide om hur man går tillväga om man blir utsatt för någonting, med länkar till t.ex. MFs ärenderapportering. Det kan också vara viktigt att säga att det inte alltid är du som råkar ut för någonting, utan man kan känna att man behöver prata med någon även om det inte är du själv som direkt blivit utsatt. Sedan kan man ju önska att man på programmet mer generellt pratar om vad trakasserier och diskriminering är och att man definierar begrepp som trakasserier och diskriminering. Man kan ju baka in det i utbildningen, t.ex. genom att prata om ojämlik vård, som att exempelvis personer med fetma tenderar att få annan vård än normalviktiga, eller hur olika religiös bakgrund kan påverka vårdplanering. På detta sätt hade man kunnat skapa en utbildningsrelaterad medvetenhet kring detta.

Har hänt ganska många gånger att handledaren vänder sig till den manliga studenten och pratar till honom istället för oss båda. Känns som att manliga studenter ofta får göra mer saker praktiskt, typ om det ska tas en a-gas så säger handledaren bara att han ska ta den fast vi båda är där och båda ska lära oss samma saker. Känns som att man som tjej måste ta mer initiativ för att få göra saker. Det är väl inget jätteproblem egentligen, men det är ju ändå så att man reagerar på det. Känns som att tjejer måste vara så väldigt mycket mer pålästa och duktiga för att få samma respekt som killarna.

Exempel på upplevelse av diskriminering

Jag tycker att det kan finnas personer som är otrevliga osv men jag tycker det är viktigt att göra skillnad på när en individ liksom blir systematiskt hindrad i sina studier pga en diskrimineringsgrund och när någon fäller en oskön kommentar. Jag tycker att det finns lite könsdiskriminering på vissa placeringar när patienter inte vill ha med personer pga manligt kön t.ex. Det kan ju finnas omständigheter som gör att det blir förståeligt men det är ändå så att det påverkar den individens möjlighet att få likvärdig utbildning enbart pga kön.

Jag har varit med om att patienter kallat mig “jävla blatte” och ibland sett mig med viss skepsis pga att jag inte ser så svensk ut. Finns ju lite osköna personer där ute. Men jag skulle inte säga att det påverkat mina chanser på programmet och jag vet inte hur det skulle vara om jag var någon annan liksom.

Exempel på upplevelse av diskriminering
Är det bara jag? Om sexism och rasism i läkarutbildningens vardag. Erfarenheter, förklaringar och strategier bland läkarstudenter. Emelie Kristoffersson Doktorsavhandling Umeå Universitet.

Resurser för mångfaldsarbete ”Diversity reseources”:

https://dimah.co.uk/getting-started-resources/

Film för diskussion:

Getting On – Comedy on BBC Four – Language Help Line’

Om kulturell svimning:

https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2022/04/vgr-hojer-ersattning-i-arendet-om-kulturell-svimning/

Från Syrien till Norrbotten  – om diskriminering av utländska läkare

https://allmanmedicin.sfam.se/p/allmanmedicin/nr-1-2020/a/fran-syrien-till-norrbotten/1919/286791/12405063


De vill komma till rätta med sexism och stereotyper 


Varannan kvinnlig läkarstudent anser sig negativt särbehandlad


”Det är ju bara ett jobb” – En ny generation läkare hanterar karriär och arbetsideal. Saima Didedrichsen (2017) Doktorsavhandling Umeå Universitet


Pressures to ”measure up” in surgery: managing your image and managing your patient. En litteraturgenomgång som exemplifierar hur lärandekultur och det s.k ”hidden curriculum” påverkar lärande och beteenden i kirurgi-miljöer.


Diversity and inclusion in medical schools: the reality. Scientific American


The hidden curriculum of medical schools (The New York Times 2009): ”Even established clinicians can be re-inspired to adopt new humanistic skills, becoming better teachers and role models in the process. In the study, groups of established physician-teachers from five different academic medical centers met at least twice a month. During the meetings, the doctors either practiced skills designed to enhance compassion, or reflected on their own work through discussion and narrative writing.After 18 months, residents and medical students at each of the medical centers evaluated the physician-teachers, as well as a “control group” of faculty, on such matters as listening carefully and connecting with others, teaching communication and relationship-building skills, and inspiring the adoption of caring attitudes toward patients.At all five sites, those physician-teachers who participated in the program consistently outscored the controls”

Diversity Audit of Medical School Examination Question

Brahmaputra Marjadi, Neville Chiavaroli, Olanrewaju Sorinola, Veronica Milos Nymberg, Caroline Joyce, Carl Parsons & Anna Ryan (2023) Diversity Audit of Medical School Examination Questions, Teaching and Learning in Medicine,


Teaching diversity to medical undergraduates: Curriculum development, delivery and assessment. AMEE GUIDE No. 103

Mer om arbetsplatskultur och kulturell mångfald

Ser du inte bildspelet? Öppna det här: Cultural diversity in the workplace


”Huset” Spel om läkares lärandekultur 

Klagar vi för mycket på varandra?

Bild på månadens tema - Klagokultren

Lena Åström, VC-läkare och medarbetare MedCUL, Lunds universitet

I detta inlägg funderar vi över hur förståelsen för kollegors arbete förändrats, behovet av gränsdragningar oss emellan har ökat och hur tonen hårdnat på många håll. Vad är det uttryck för? Är det den egna ökade arbetsbördan, som gör att man till varje pris vill avslå en remiss och skydda sig själv? Är det klimatet på kliniken, som gör att man hittar en gemenskap i att skratta åt eller högljutt i fikarummet håna en kollega, som kan mindre än man själv om något man själv uppfattar som basalt? Är det klinikens hårda budgettryck uppifrån som får vårdpersonal att skicka patienter som Svarte-Petter mellan sig?

Fundera hur det ser ut i er egen vardag och diskutera gärna detta på era kliniker. Studenter och ny personal lär sig snabbt jargongen och normaliserar ett beteende, som från början kanske upplevdes som fel.

”Ett toxiskt invant mönster”

En AT-läkares funderingar och en minnesvärd rollmodell

”Vården är uppbyggd kring sektionalisering. Varje sjukhus utgör sin sektion. På sjukhusen utgör varje specialisering sin sektion. Inom varje specialisering utgör varje yrkeskategori sin egen sektion. Och utanför sjukhusen utgör primärvården sin sektion. Jag upplever att vi inom vården har ett patologiskt behov av att klaga och gnälla på andra sektioner. Akutläkarna klagar på primärvårdsläkarens pinsamma remiss. Avdelningsläkaren klagar på akutläkarens knapphändiga inskrivningsanteckning. Internmedicinaren gnäller över psykiatrins ovilja att vårda patient med ”uppenbar primär psykiatrisk problematik”. Vidare muttrar läkaren på sjuksköterskan som inte hunnit ge antibiotika medan sjuksköterskan gnäller över läkaren som inte har förståelse för hur mycket de arbetar medan hen själv bara sitter framför datorn och dricker kaffe.

Detta är så vanligt förekommande att jag under utbildningen och tidig yrkeskarriär inkorporerat det i min yrkesroll, tagit det för självklart och reflekterade inte längre över att det gjordes. Inte heller reflekterade jag över hur det påverkade mig i min yrkesroll.

Kl 08.30 några månader in på mitt första vik på internmedicin satt jag på läkarexpeditionen, sörplade kaffe och läste på om avdelnings nya patienter. Jag började smått göra mig lustig på inläggande läkares bekostnad och ifrågasätta inläggningsindikation. Jag väntade mig ett sedvanligt tyst medhåll, men min eminente överläkare för dagen sade: ”Bli inte en sån läkare xx.” Sen synliggjorde hon ovanstående struktur för mig och yrkade istället för en förståelse för varje sektions svårigheter. Sen frågade hon ”Du är själv på akuten xx. Hur tror du att rådande klagokultur påverkar ditt sätt att arbeta?” Jag hade inte reflekterat över detta, men när jag under nästa pass på akuten gjorde det insåg jag att farhågan att okänd avdelningsläkare skulle göra sig lustig på min bekostnad påverkade min upplevelse av arbetet otroligt negativt.

Detta är på många sätt en av de viktigaste lärdomarna och positiva influenserna på min läkarroll jag fått under min juniora läkar-karriär. Den synliggjorde ett toxiskt invant mönster, som omedvetet påverkade mig negativt och gjorde mig osäker i min läkarroll på omotiverade grunder. Sedan dess har jag aktivt försökt bita mig i tungan när klagodjäveln är nära. Jag tror det leder till ett generellt bättre arbetsklimat och har gjort mig mycket tryggare i min yrkesroll.

Min överläkare var för mig en exemplarisk roll-modell när det kommer till professionalism och att utveckla min läkarroll i en positiv riktning.” (Text av AT-läkare och kursdeltagare i kurs i klinisk handledning av läkarstudenter på MedCUL, Lunds universitet)