”När jag började gå på klinikerna med handledare blev jag nyfiken på varför de valt just sin specialitet. Det finns ju så många och alla verkar intressanta! För att stilla min nyfikenhet började jag fråga mina handledare hur de valt sin bana. Oftast var svaret att slumpen avgjort deras specialisering. Jag förstod inte hur det var möjligt och blev förskräckt över att låta slumpen bestämma något så viktigt!

Jag ändrade därför min fråga till vad de gillade med sitt jobb. Nu fick jag svar som förklarade hur arbetsplatsen fungerade. De beskrev hur de gillade sina arbetsuppgifter, kollegor och handledningen på vägen till specialist. Här var jag något på spåren! För dem spelade det roll hur man togs in som ny i ett arbetslag och hur man kunde växa i sin roll med stöttning från sina kollegor. Det låter inte så olikt för hur jag som student kände när jag gick på kliniken med handledare.

Jag har gått med många mycket engagerade och pedagogiska handledare, som verkligen bidragit till att jag lärt mig tänka och agera i läkarrollen. De ögonblick jag minns bäst handlar om när jag tidigt på morgonen fick frågan vad jag vill fokusera på under dagen eller när vi efter dagen fick tid att tillsammans prata om dagens erfarenheter och jag fick något konkret att öva på. De har sett till att jag fått öva en extra gång på det som varit svårt och varit med när jag lyckats.

Läkarprogrammet är långt och handledarna många, risken är att man som student känner sig anonym. För mig är dock ingen handledare anonym. De har introducerat mig till sin medicinska sfär och fångat mitt intresse. Handledare som varit medvetna om sin roll har även behandlat mig som en framtida kollega.

När jag nu förbereder mig inför att välja min framtida bana tror jag inte på att slumpen avgör vart jag vill söka mig. Jag tror på att erfarenheter av god handledning spelar roll.”
(Läkarstudent Lunds läkarprogram)