När Carl Wieman fick nobelpriset i fysik 2001 använde han pengarna till att investera i ett pedagogiskt forsknings- och utvecklingsprojekt på University of Colorado i sin hemstad Bowler. Carl Wieman och kollegor införde arbetsformer som innebar att studenter var mer aktiva, individuellt och tillsammans, i undervisningssituationer i jämförelse med att ta del av föreläsningar där läraren är den mest aktiva. Projektet visade att olika former av aktivt lärande gav bättre studieresultat och Carl Wieman har fortsatt att studera hur studenter lär och reformerat mycket av undervisningen i naturvetenskapliga ämnen i USA. Carl Wieman och kollegor myntade begreppet:

Teaching by questioning rather than telling

Wieman summerar sina erfarenheter av att studera lärande på följande sätt:

“no one develops a true understanding of such a complex field by passively listening to explanations alone. Instead, they must “actively construct their own understanding via a process of mentally building on their prior thinking and knowledge” through what’s been called “effortful study.” Experts, eventually, have not only factual knowledge but distinctive mental organizational structures and problem-solving skills. They also have the metacognitive wherewithal to evaluate and correct their own thinking processes.” (Carl Wieman Insidehighered.com 2017).

Engagera och involvera studenter

Att få observera någon som utför en arbetsuppgift är mkt värdefullt. Studenter och läkare under utbildning vittnar dock om att demonstration och observation kan tendera att bli en alltför dominerande lärandemetod. Som handledare är det lätt att ryckas med i önskan att visa och förklara och glömma att involvera den man handleder i tänkande och handlande redan i ett tidigt skede.

Att skapa lärandesituationer där den eller de man handleder stimuleras att vara så aktiva som möjligt (utan att riskera patientens säkerhet) kan göra stor skillnad för hur effektiv en lärandesituation blir och stötta någon på vägen mot självständigt handlande på ett helt annat sätt. Det kan handla om hur man involverar den handledde i ett patientmöte, både före, under och efter mötet, eller andra situationer där något ska läras eller tränas eller resoneras kring.

Att handleda genom frågor

Att använda sig av frågor som handledare, olika typer av frågor som handlar mindre om kunskapsförhör och mer om att ta reda hur någon använder sina kunskaper, tänker, resonerar och handlar är också ett effektivt sätt att nivåanpassa sin handledning och återkoppla på ett meningsfullt sätt. Det finns användnbara modeller för handledning som bygger på att ställa frågor till studenten för att stimulera utveckling av förmåga till kliniska resonemang t ex OMP, Stöd för åtgärdsresonemang, Före, under efter ett patientmöte, SDR. Du kan också hitta användbart material för utveckling av medicinskt beslyútsfattande HÄR.